Ur min dagbok - 24.9

Jag är inte helt säker på vad jag vaknade av, kanske det var det knaprande ljudet från kokvrån (har mössen hittat in igen?), eller kanske det helt enkelt var att det så sakteliga började ljusna utanför, som fick mig att vakna till. I stugan är det ännu alldeles mörkt, och värmen från de två spisarna som fått mig att knappt kunna somna igårkväll, hade sjunkig med många grader. Jag stiger i gummistövlarna bredvid dörren och går ut för att kissa. Det är fortfarande tillräckligt mörkt för att jag bara ska sätta mig på huk nån meter från stugtrappen. Det blåser ännu och solen som snart går upp bakom träden på andra sidan sjön färgar himlen röd.

Inne igen byter jag ut nattens utbrunna värmeljus mot nya och sätter mig sedan med tändstickorna framför spisen för att försöka få upp en eld och få lite värme i stugan. Jag fyller på med en skopa vatten i tekannan och ställer den på spisen. Skalar ett päron. Märker att veden inte vill brinna och drar på mig stövlarna och går ut. Plockar ner lyktan som hänger på verandan och går med den i handen till vedlidret för att hämta in lite torrare ved. En stund senare sätter jag mig vid bordet med en kopp te, en skål päron, och ett kokt ägg jag hämtat från kylväskan på verandan. En svanplog flyger förbi utanför stugan. Vattnet lyser rött av solen som nu börjar dyka upp ovanför träden. Jag njuter en stund av lugnet i att se världen vakna till en ny dag, sedan drar jag på mig kläderna och går ut. Jag har bestämt mig för att göra en tur med cykeln. Klockan visar 07:42. Måndagsmorgon.