Tuppen och minken

Det här är ett inlägg om tuppar. Du läste rätt, ett inlägg tillägnat shittthuusi.

Även om jag gillar shitthus tusen gånger mer än vanliga toaletter, så är dessa grisiga små tillhåll lite skrämmande. När jag var yngre var jag rädd för att huggormar skulle ligga och lura där nere i hålet, redo att hugga tag i rumpan på en, numera är det minkar jag oroar mig för. Inte blev det bättre när min mor kom på besök för ett tag sen och upptäckte krafsspår vid tuppdörren, av krafset skulle man tippa på att det var just en mink. Vänta bara, ännu kommer nog dagen då jag med byxorna nere vid vristerna kommer flygandes ut ur tuppen med en mink fastbiten i röven. Hujeda.

På tal om läskiga kisshändelser, i måndagskväll när jag skulle ut och kissa i mörkret hände något som får mig att aldrig igen glömma att hålla ficklampan och morakniven i ett stadigt grepp när jag går ut i beckmörkret om kvällen. Men vad som hände, det berättar jag imorgon.

I ärlighetens namn så föredrar jag nog att sitta och titta ut i skogen istället för att glo in i en kakelvägg.