Att slå tillbaka

Med detta inlägg i åtanke postar jag på nytt en text jag skrev i maj 2012. Inte så mycket för själva ämnet i sig, utan mer för det krig det orsakar.

Att slå tillbaka

Vad betyder det att slå tillbaka? Att fajtas för sina åsikter, att agera för att få igenom det man anser är rätt och minska/få bort det man anser vara fel?
En gång i tiden trodde jag det, jag trodde på att för att få igenom mina tankar om rätt och fel måste jag slåss, jag måste stå upp för mig själv, jag måste slå tillbaka mot det som enligt mig var fel.

Men vad är då rätt, och vad är fel? Som förståeligt anser vi väl alla att vi har rätt och “de andra” (vem nu det än är) har förståss fel.
Men betyder inte det här då också att lika mycket som vi inte kommer att ge upp våran kamp om vad som är rätt och fel, så kommer inte “de andra” heller göra det. I deras ögon är deras tanke exakt lika rätt och sann som vi anser våran vara. Exakt så fel som vi anser de ha, exakt så fel har vi enligt dem. För lika mycket som vi anser oss bära på Sanningen, lika mycket bär även de på Sanningen.

Och ifall båda bär på Sanningen, hur ska vi då kunna slåss mot varandra (och framförallt, eftersom deras tro på att de håller i Sanningen är lika stark som våran tro om att vi håller i Sanningen, hur kan vi då veta att det faktiskt är vi som håller Sanningen?)? Vinner “de andra” kommer missnöjet växa hos oss, vi känner oss förtryckta och till slut kommer vi slå tillbaka igen. Det är ett evigt krig.

Vad är då att slå tillbaka? Att tyst låta andra styra och bestämma? Att i tyst bitterhet leva efter andras lagar och regler? Det låter väl inte särskilt trevligt det heller?

Saken är den, jag tror att den enda fiende du har, är den i ditt huvud. Den enda strid det är nödvändigt att strida i är den som endast kan utspelas i ditt inre. Den enda tyrann som nånsin kommer inkräkta på din egen lycka är du. Ingen annan, aldrig någonsin. Du är källan till din olycka, och därför kommer du hitta fiender och orsaker att må dåligt för resten av ditt liv (det vill säga ifall du inte lyckas tysta källan till olycka, tysta källan och du är förevigt lycklig och tillfredställd med livet).

Det här är anledningen till att jag inte röstar, jag kan inte tänka mig att arbeta för att få igenom en lag eller ett beslut som går emot någon annans åsikter och syner på livet, bara för att jag ska bli tillfredsställd. Det är inte en strid jag vill delta i. Jag strävar efter att vara en människa utan åsikter, utan tankar.

Så, vad betyder det då att slå tillbaka? Existerar det? Kanske, beroende på hur man ser på det. Jag väljer att strida mot mig själv. Den enda regering, det enda huvud som ska huggas, är mitt eget.

Jag är roten till all olycka. Jag är nyckeln till all lycka.